1000 chanser

Du ska ha tusen chanser att utforska och förverkliga dina drömmar

Lika chanser i skola och förskola

För det politiska djuret är en ny, spännande utredning lika härligt som ett nytt album av favoritartisten är för musiknörden. Just nu läser jag Camilo von Greiffs ESO-rapport om likvärdighet i skolan, som jag hittade via alltid lika intressanta Ekonomistas. Några huvudrekommendationer är att framför allt satsa på förskola, förskoleklass och de första grundskoleåren, att differentiera skolpengen utifrån elevsammansättning och att öka lönespridningen bland lärarna. De två första känns välbekanta för varje Folkpartist.

Den tredje punkten tål att tänkas på. I princip är jag i allra högsta grad för ökad lönespridning inte bara bland lärare, utan generellt i offentlig sektor. Det måste löna sig att göra ett bra jobb. Samtidigt är det en rejäl utmaning att hitta bra kriterier att göra bedömningarna utifrån. Om vi börjar differentiera lönerna på ganska godtycklig grund kommer många att bli arga, och vi vinner inget. Men att hitta bra kriterier skulle kunna vara en utmaning för nästa mandatperiod i Stockholm. Personal i offentlig sektor måste känna att de blir sedda, att de kan utvecklas i sina yrken och att de kan göra karriär om de vill.

Annonser

15 december 2009 Posted by | Frågor jag vill driva, Skola | 1 kommentar

Skolan ska fokusera på klassresor

Andra inlägget i en tänkt serie om frågor jag vill driva i Stockholms stad om jag får tillfälle efter valet: För ett antal år sedan presenterade Jan Björklund en rapport med titeln ”Klassresan börjar i klassrummet”. I den fanns statistik som visade hur mycket bättre det går i skolan för akademikerbarn än för andra. Budskapet var att här finns en stor potential; skolan borde kunna göra mycket bättre ifrån sig och ge fler barn bra chanser i livet, oavsett bakgrund. Och det är ju temat för den här bloggen, och för mina politiska ambitioner.

Staden borde årligen sammanställa data som visar hur bra skolorna är på att skapa klassresenärer. Den statistik som behövs finns redan, ännu ett viktigt mått har kommit tack vare de nationella proven i trean. Det går att se hur bra det går i genomsnitt i Sverige för elever med olika bakgrund. Den statistiken kan användas som utgångspunkt för en jämförelse mellan skolor. Naturligtvis är det viktigt att skolor ser till att alla gör bra ifrån sig i snitt, men det jag vill lyfta fram är de skolor som är bättre på att lyfta elever med sämre förutsättningar. De skolor som gör bra ifrån sig skulle dels få uppmärksamhet och förmodligen fler elever, när siffrorna publiceras en gång om året. Man kan också tänka sig en ekonomisk bonus.

En tredje tanke är att koppla statistiken till det som var min första fråga att driva, att rekommendera de bästa skolorna till de elever som behöver det bäst. Barn från familjer med sämst utgångspunkt enligt statistiken (låg utbildning, låg inkomst, kort tid i Sverige) borde hänvisas till de skolor som är bäst på klassresor om de inte väljer något annat. Inga barn med dåliga förutsättningar borde hänvisas till de skolor som är sämst.

25 november 2009 Posted by | Frågor jag vill driva, Skola | 1 kommentar

Låt de barn som behöver det mest gå i de bästa skolorna

Jag tänkte skriva ner några frågor jag skulle vilja driva i Stockholms stad om jag får möjlighet till det. Första inlägget:

Många föräldrar utnyttjar inte möjligheten att välja skola för sina barn på ett aktivt sätt. De väljer inte alls eller väljer den skola där barnen ändå skulle ha placerats om de inte valde – normalt sett den närmaste kommunala skolan. Valfrihet utnyttjas mer av högutbildade och engagerade föräldrar. De sätter sina barn i de skolor de tror är bäst, och de barn som kanske har en sämre start samlas på icke-valsalternativen. Det blir förstås svårare att bedriva en bra undervisning där.

För att lösa det bör staden, inom lagens ramar, tänja på närhetsprincipen. Utifrån föräldrars utbildning, ekonomi och antal år i landet bör icke-valsalternativet ändras. De med sämre förutsättningar ska rekommenderas att välja de bästa skolorna i närheten (oavsett om de är friskolor eller inte), och placeras där om deras föräldrar inte aktivt väljer bort det. Valfriheten ska alltså inte tas bort.

Staden kan också göra riktade informationsinsatser till utanförskapsområdet för att få fler att aktivt välja skola.

14 november 2009 Posted by | Frågor jag vill driva, Skola | Lämna en kommentar

Mer om vinst i välfärden

Idag fick jag in en insändare om vinst i välfärden i Mitt i Södermalm (länken går till tidningen i något pdf-liknande format, jag klipper in artikeln nedan). Roligt, den når väl sisådär 100 000 människor (även om jag inte vet hur många som läser insändarsidan). I mitt tidigare blogginlägg fanns en del om nationalekonomisk teori kring det hela, men det hade nog blivit lite överkurs i en kort insändare.

Roligt nog tog en kollega som också bloggar upp tråden från mitt förra blogginlägg, om att sossarna har velat driva lite allt möjligt utan vinst, t.ex. apotek (så blev det ju) och läkemedelsindustrin (så blev det inte). Han hittade en spännande artikel om det som han länkade till. Utan att notera att artikeln var skriven av mig, för en massa år sedan. Rundgång på internet, mycket charmigt.

Artikeln i Mitt i:

Bra skolor får gärna gå med vinst

Sofia, Distra, Europaskolan, Fria Maria, Katarina södra och norra – det finns massor av skolor att välja mellan för oss som har barn på Södermalm. Det är jag väldigt glad för. Barn har olika behov, och vi föräldrar har olika idéer om hur vi tycker att skolan ska fungera.

En del av skolorna drivs som aktiebolag och ägarna kan ta ut vinst. Bra! Vinsten tar förstås bort en del resurser från verksamheten. Men om det inte gick att ta ut vinst skulle flera av skolorna aldrig ha startats. Och tack vare vinsten växer en del skolor till kedjor, där ett arbetssätt som fungerat bra sprids till flera platser i staden och landet. Precis som produktion av mat, kläder och annat livsnödvändigt fungerar.

Utan aktiebolag och vinst hade Sverige varit ett u-land. Så när Carin Jämtin, Socialdemokraternas ledare i Stockholm, nu vill förbjuda att skattepengar går till vinst blir det obegripligt. Varifrån ska vi få läkemedel till vården, bilar till polisen och tåg till tunnelbanan?

Självklart ska vi se upp om någon försöker lura till sig skattepengar genom att hålla låg kvalitet. Därför kontrollerar SL sina tåg, och alliansregeringen inför en stark skolinspektion.

En bra, skattefinansierad skola ger alla chansen att ta makten över sitt eget liv, oavsett bakgrund. Om friskolorna på Söder bidrar till det genom att drivas med hög kvalitet och effektivitet får mina skattepengar gärna hamna i ägarnas fickor.

18 augusti 2009 Posted by | Skola | 1 kommentar

Jämtin vill förbjuda Alvedon och polisbilar

Carin Jämtin hetsar mot kapitalister i välfärden, Veronica Palm hakar på. Får gärna bli sossarnas stora grej i valet, för min del.

Fascinerande nog skriver Jämtin att inga skattepengar alls ska gå till vinst, hon begränsar sig inte till just tjänster. Så det blir inga läkemedel, polisbilar, tunnelbanetåg… Eller så skulle allt tillverkas i offentlig regi! Känns som 1970. Och hon har ju rätt i att det inte finns någon principiell skillnad mellan varu- och tjänsteproduktion. Det är väl slutsatsen som är lite ogenomtänkt.

En gång i tiden hade bara rika människor möjlighet att söka privat vård, sätta barnen i privat skola etc. Nu kan alla det, tack vare valfrihetsreformer. Jämtin vill tillbaks till det gamla, med färre möjligheter för de med mindre pengar. Hon vill inte heller ge alla möjligheten att starta skolor. Det är klart att det finns eldsjälar som kan lägga ner den enorma energi och all den tid som krävs. Men det händer betydligt mer om man släpper in aktiebolag med möjlighet till vinst – en av de ingredienser som gjorde att Sverige gick från fattighus till ett av världens rikaste länder 1842-1930.

En bra, skattefinansierad skola ger alla chansen att ta makten över sitt eget liv, oavsett bakgrund. Om friskolorna bidrar till det genom att drivas med hög kvalitet och effektivitet får mina skattepengar gärna hamna i ägarnas fickor. Självklart ska det vara kontroll på att de inte fuskar till sig pengar genom att snåla in på kvaliteten, det är bland annat därför regeringen inför nationella prov och en rejäl skolinspektion.

Det finns en läsvärd artikel av Henrik Jordahl om privat produktion av skattefinansierade tjänster i Ekonomisk debatt. Min sammanfattande slutsats är att

  • om politikerna kan ha kontroll på kvaliteten och även brukaren kan bilda sig en uppfattning (t.ex. för att det är en tjänst eller vara man konsumerar under lång tid eller flera gånger) så är kundval bra.
  • om politikerna kan ha kontroll på kvaliteten men det är svårt för brukaren att bilda sig en uppfattning (sällanköpsvaror/-tjänster, väldigt tekniskt/medicinskt avancerad verksamhet) så är upphandling bra.
  • om politikerna inte kan ha kontroll på kvaliteten så bör det utföras utan vinstintresse. Helst inte utföras alls, om det går att undvika…

Stora beslut som frihetsberövande (rättsväsendet), att skjuta eller inte skjuta (försvaret) och omhändertagande av barn är nog bra att behålla i offentlig regi av förtroendeskäl. Här får det inte ens finnas en misstanke om att vinstintresset gått före kvaliteten. Fast man kan notera att USA har lagt ut en stor del av Irakkriget på entreprenad. Hur bra det går med kriget kan man ju diskutera, men det är kanske inte främst Blackwater man ska skylla på.

28 juli 2009 Posted by | Skola | 2 kommentarer