1000 chanser

Du ska ha tusen chanser att utforska och förverkliga dina drömmar

Kloka människor fattar okloka beslut

Gästkrönika i tidningen NU idag:

Kloka människor fattar okloka beslut

Det har gått snart ett år sedan jag lämnade Regeringskansliet. Det blev fem och ett halvt år i regeringens tjänst och jag lärde mig många saker. En var att det finns väldigt mycket kompetent personal i regeringskvarteren. En annan hur det går till när många duktiga människor tillsammans producerar dåliga resultat.

Regeringskansliet är inte organiserat för att ta fram bästa möjliga beslut. Det är endast i undantagsfall som det finns en tydlig, gemensam vision som alla strävar efter i en konstruktiv anda. Normalfallet är snarare att att minimera risker för ministern och leta efter minsta gemensamma nämnare för att över huvud taget komma framåt. Det viktigaste är inte att det blir rätt, utan att det inte blir fel.

Regeringskansliet skulle säkert kunna organiseras om för bättre beslut. Men tittar jag runt i omvärlden finns det ont om goda exempel, snarare många länder där besluten är uppenbart irrationella och styrda av särintressen i större utsträckning. Kloka människor som fattar okloka beslut är en följd av politikens logik, i varje politiskt system.

Staten kommer alltså aldrig bli särskilt bra på att lösa medborgarnas problem. Vissa frågor måste ju ändå lösas av staten, för alternativen skulle vara ännu sämre. Nå, det var väl ingen nyhet för läsare av denna tidskrift.

Nej, det intressanta är väl just att det inte är något nytt alls, men ändå lever vi liberaler sällan som vi lär. En del av de liberala argumenten mot staten känns kanske inte helt aktuella. Svenska staten är inte direkt någon ond Leviatan. En skattekvot på 50 procent verkar inte vara vägen till träldom. Mycket fungerar bra i Sverige, trots alla år av socialdemokratisk dominans.

Så jag hjälpte till att använda statsmaskineriet som vi är vana vid. Inget problem var för litet för att få en strategi, en lag eller rentav en egen myndighet. Det är det naturliga sättet att visa handlingskraft i politiken.

Jag har inte börjat propagera för nattväktarstat nu. Det finns mycket som offentlig sektor sköter någorlunda bra och bör fortsätta sköta. Däremot borde vi liberaler vara aningen mer cyniska. Efter drygt sex års maktinnehav så borde vi kunna värdera politiska förslag inte utifrån vilka resultat vi hoppas att de ska ge, utan utifrån en krass syn på vad de sannolikt ger.

Vi vill förstås tro att just det förslag vi jobbar med nu kommer att leda fram till fantastiska förbättringar. Men någon gång kanske vi kan försöka se processen utifrån och konstatera att även detta förslag kommer att bli sönderkompromissat, underfinansierat, feltolkat av någon tjänsteman och missbrukat av kreativa medborgare. Kanske är det bättre att slakta bort lite regler på området och låta frågan skötas på en lägre nivå, kanske rentav av medborgarna själva?

Jag var mycket nöjd med att medverka till att Folkpartiet fick in en rehabiliteringsgaranti i budgeten hösten 2007. En utvärdering för en tid sedan visade att de som tagit del av satsningen inte har kommit snabbare i arbete, snarare tvärtom. Hur reformen gick från vacker svan till ful ankunge är en historia i sig. Den har i alla fall lärt mig en läxa. Jag hoppas att andra kan lära sig samma sak, utan att det behöver kosta skattebetalarna lika mycket – en miljard om året.

21 februari 2013 Posted by | Allmänpolitik | Lämna en kommentar