1000 chanser

Du ska ha tusen chanser att utforska och förverkliga dina drömmar

Genialitet är grymt överskattat

Jag har observerat att mina bloggposter inte blir geniala så ofta. Eller kanske aldrig, även om jag varit smånöjd med ett eller annat. De flesta bloggare håller väl en måttlig kvalitet, en del av poängen är ju att man slänger ur sig några tips om intressanta saker man hittat på nätet kombinerat med några personliga reflektioner. Summan av bloggarna jag läser blir ändå att jag får några disparata infallsvinklar på viktiga saker, inte bara Peter Wolodarskis 1900-talsliberalism på felfri svenska. Men vissa, som inslag, är allt som oftast riktigt fyndigt formulerade och ger mig samtidigt helt nya infallsvinklar på saker. Han har en hög mediannivå och riktigt höga toppar.

Samtidigt är jag nog väldigt formad av snart sju år som politisk tjänsteman. Jag har blivit mer försiktig. Jag undviker hellre fel än chansar. I ett anteckningsblock på jobbet har jag en lång uppräkning av anledningar till att saker går fel. Det ska nog bli en bloggpost en dag. Så länge kan ni se det som er livförsäkring.

Bredvid mig ligger Stiglitz-Sen-Fitoussi-rapporten, som jag nämnt tidigare. Jag har skummat igenom den nu och tänker att den är genial. Men genial just i det att den förkastar olika smart uttänkta mått för att fånga framsteg och välstånd, och i stället säger det tråkiga och felfria; att världen är komplicerad och bara kan beskrivas med många komplicerade mått. Att vi inte kan välja ut ett mått att styra mot, för vi tycker faktiskt olika och har begränsade kunskaper om mycket av det vi mäter. Allt förklarat på förhållandevis lättläst, friktionsfri engelska med en mycket genomtänkt och pedagogisk struktur. (Det var strukturen som fick mig att tänka att det var genialt.)

Så ibland är genialitet kanske att undvika det uppenbart geniala.

Jag skriver det här inlägget medan jag tagit en paus i Linje Lusta från 1951. Den säger helt emot det jag skriver. Trots att mycket är dåligt eller daterat – musiken, ljuset och inte minst Vivien Leighs överdrivna Blanche – räcker manuset och Marlon Brandos prestation för att göra helheten fantastisk.

Så det är väl det som är genialitet. Filmen kunde lika gärna haverera, för att de tar ut svängarna. Men något fantastiskt händer som gör att vi kan bortse från alla fel.

Så, ok, rapporten jag läser är inte genialisk. Den ska kanske inte vara det heller. Jag, Wolodarski, franska ekonomikommissioner – vi ska kanske satsa på att skriva felfritt och försöka göra världen lite bättre. Genialitet gör sig nog bättre där den inte kan göra så mycket skada som i politiken.

Annonser

19 januari 2010 - Posted by | Allmänpolitik

2 kommentarer »

  1. En inte särskilt intellektuell kommentar på ett ganska intellektuellt inlägg: är inte bokstäverna på din blogg lite små?

    Och så en viktig fråga: varför läser du rapporter på din fritid?

    Kommentar av Martina Lind | 03 februari 2010 | Svara

  2. […] pågår det arbete runt om i världen med att ta fram nya mått. Men, som jag för några år sedan skrev om den rapport som togs fram åt franska regeringen blir resultatet en rad kompletterande mått, […]

    Pingback av Vimsiga resonemang om BNP och miljö « 1000 chanser | 06 juli 2014 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: