Inskränkthetens folk

Nej, Hägglund. Det var ingen som blev upprörd när du höll ditt tal i Almedalen. Alla tyckte bara att du var oseriös. Ägna dig åt politiska förslag i stället för läsa lätt-samhällsanalys.

Det finns ingen kulturelit som är arg för att folk går på loppmarknad och tar barnen till stranden. Däremot för att en massa människor runt om i landet (både såna som går på loppmarknad och såna som inte gör det) tycker att kvinnans plats är i hemmet, att homosexuella är äckliga och att utlänningar hör hemma i utlandet. Eller att största lyckan i livet är att bräcka grannen med en ännu större platt-tv.

Och då kan man, lite radikalt sådär, reagera som den unge ICA-Stig: Smeta in sig i avföring och protestera mot det här djävla tjyvsamhället. Då är man väl en ”konstnär” enligt Hägglund, med stora citattecken. Provokativ konst faller kanske inte alla på läppen (särskilt inte det exemplet). Men nog öppnar den ögonen på en och annan. Sverige hade inte varit det förhållandevis toleranta och öppna samhälle det är om det inte var för en blandning av provokationer och sansade samtal om saker som provocerar Hägglund och hans verklighetsfolk. Om nu de där supervanliga människorna finns utanför Hägglunds önskedrömmar.

Och när blev Sahlin, Borgström och Ruwaida kulturelit???

Annonser