1000 chanser

Du ska ha tusen chanser att utforska och förverkliga dina drömmar

Läs och gör en insats för bättre psykiatri!

Jag har jobbat med psykiatrifrågor till och från under mina sex år i politiken. Den första större saken jag skrev för partiet handlade om psykiatri, i ljuset av de tragiska händelserna våren-sommaren 2003. Järnrörsmannen i Åkeshov, mannen som mejade ner folk med bil i Gamla stan. Sedan kom mordet på Anna Lindh, följt av ett ”copy-cat”-mord dagen efter, en tragiskt sjuk människa som knivhögg en femåring till döds.

Debatten som följde ledde till att den dåvarande regeringen tillsatte psykiatrisamordnaren Anders Milton, som tog fram en rejäl översikt av läget i vård och omsorg för personer med psykiska problem, och förslag till förbättringar. Läget var uselt, minst sagt, och det har tyvärr inte blivit mycket bättre, även om en del åtgärder har startat.

Sedan har frågorna hamnat lite i skymundan, kan jag känna. Men med utgångspunkt i dagens DN debatt hoppas jag att ett brett intresse kan vakna igen. Därför har jag startat en Facebookgrupp för alla som vill bidra genom att ordna seminarier, möten och manifestationer. Och en wiki, där alla som vill kan lägga till personliga berättelser, fakta, statistik och förslag på lösningar. Jag hoppas att många ska komma med. Det här är ingen folkpartistisk organisation, alla är lika välkomna. Jag ser inga problem med att det finns helt motsatta åsikter på wikin – alla får ta till sig det de tycker är bra, och bidra med det de kan.

Annonser

09 augusti 2009 - Posted by | Hemlöshet/missbruk/psykisk sjukdom

7 kommentarer »

  1. Det finns enstaka gräsliga missförhållanden som omdelbart måste åtgärdad, jag tänker på det idiotiska kravet på släktintyg för legitimation; att man på så sätt ställer till med ett helvete för många ensamma människor kan ju vilken barnunge som helst räkna ut med ändalykten. Nu senast var det en stackars svårt sjuk 84-årin gsom blev utan medicin av just denna anledning! Det här är skandal, och lika sorgligt är det att bara de allra mest schablonmässiga klagomål kommer fram i den allmänna debatten. Det finns en och annan inkompetent filur att kasta ut också inom alliansens administration!

    Kommentar av Elof Min Syster | 09 augusti 2009 | Svara

  2. Svensk psykiatri har varit under isen hur många år som helst och under utredning ungefär lika länge. Det som behövs är mindre snack och mera hockey. Vi vet hur vi borde göra. Gör!

    Kommentar av Pär | 09 augusti 2009 | Svara

  3. Under 30 års arbete som psykiatriker har jag aldrig blivit tillfrågad av någon överordnad hur jag tycker att det fungerar. Jag har jobbat som privatpraktiker, underläkare, överläkare och klinikchef. Numera är jag hemmaman.

    För mig känns det som det stora systemfelet: ingen vill veta hur det är ”därnere” på nivån nedanför. Personalen skiter i patienterna – administratörerna och politikerna skiter på läkarna, medan de låtsas vara på ”personalens” och patienternas sida eftersom de utgör en större del av valmanskåren. Vill man göra karriär i vård eller politik så är det ett krav att man lägger sin ambition på att slicka uppåt och sparka (slå dövörat till) neråt.

    Så vad göra? Börja fråga neråt, så får du svar från nån som vet. För att jobba med vårdpolitik så tycker jag att en sjuksköterskeutbildning eller rent av läkarutbildning är en bra början. Men några tiotal års erfarenhet från vårdområdet är inte heller fel. Gärna bådadera. När såg man det senast?

    Kommentar av Lasse B | 09 augusti 2009 | Svara

    • Jag måste få säga att under många år så har jag varit på många konferenser där brukarorganisationer bjudit in personal från psykiatrin för att få till stånd en dialog och många har hörsammat inbjudan men de som är sämst på det är faktiskt psykiatriläkarna tyvärr! Ändå är det väl de som skall styra verksamheterna på våra psykiatrikliniker i landet och ta till sig kritik för att sedan förändra vården så att den blir en vård värd namnet. Som det är nu verkar ni mest ”stoppa huvudet i sanden” och skyller på övrig personal. Ta ert ansvar!

      Kommentar av Karin Johansson | 10 augusti 2009 | Svara

      • Det kan vara som du säger, men det kan också vara så att läkarna är fullt upptagna på jobbet, och inte har tid att gå på konferenser. Kuratorer, psykologer och mentalskötare behöver ju inte gå jourer och bakjourer t ex. För dem är det ofta ett väkommet avbrott i vardagen att ”få” åka på konferens. Sedan förväntas läkare bevaka mera medicinskt/psykiatriskt inriktade konferenser, och bör väl prioritera dem.

        Med detta sagt så tror jag att det ligger ett korn av sanning i vad du säger. Att gå på en ”brukarkonferens” är nog lågt prioriterat av många kolleger. Det är ingen prestige i att fokusera på patienters och deras närståendes behov. Det finns för få incitament för en psykiatriker för att delta i en konferens med ”lekmän”. Dessutom riskerar man att mest bli utskälld för alla fel och brister i vården, särskilt sådana obehagligheter som tvångsmedicinering, tvångsvård och suicid som ju faller på läkarens lott, och som de flesta har obehagliga associationer till.

        Kommentar av Lasse B | 10 augusti 2009

  4. PS

    Jag finns på http://ordinationer.wordpress.com/

    Kommentar av Lasse B | 09 augusti 2009 | Svara

  5. […] bloggare som har skrivit intressanta inlägg om Ruben Anderssons debattartikel är 1000 chanser, ordinationer och Peter […]

    Pingback av OmVård - Hjälp psykiskt sjuka till ett friskt liv | 10 augusti 2009 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: