1000 chanser

Du ska ha tusen chanser att utforska och förverkliga dina drömmar

Lögner på DN kultur om Björklunds politik

Jag vet att jag inte borde läsa DN:s kultursidor, det finns tusen andra saker som är bättre att använda min tid till. I dag skriver i alla fall Sverker Sörlin om Jan Björklunds skolpolitik. Han driver två teser: politiken leder till ökade klyftor i stället för ökad kunskap, och Jan Björklund har ingen idé om vad kunskap ska vara bra till, FP bryr sig inte längre om social utjämning. Några citat:

Den enda röda tråd jag kan uppfatta i Björklunds politik är ökad segregering, och det rimmar illa med vad vi vet om de bästa skolsystemen i Finland och Sydkorea.

Björklund talar aldrig om social rörlighet, som liberaler en gång gjorde.

Den som verkligen vill ha mer kunskap i skolan låter inte alla utvecklas i den takt som ”passar dem bäst”. Den takten är alldeles för låg. Den pedagog som vill främja verklig kunskap brinner i stället för att var och en skall nå randen av sin förmåga. Ges största möjliga livschanser.

En snabb koll av fakta: regeringen har gjort några rejäla reformer av grundskolan och har satsat rätt mycket pengar. En av de viktigaste reformerna är tidig kunskapskontroll, det har Sverker Sörlin fattat. Men han har inte fattat poängen: genom kunskapskontroll kan man tidigt se vilka elever som behöver mer stöd. Och staten skjuter till pengar för att fortbilda lärarna och för att skolorna ska kunna ge mer stöd, i de allra viktigaste färdigheterna: läsa, skriva, räkna. Kan det bli bättre för att utjämna chanserna i livet? Någon segregation av elever efter de obligatoriska proven i trean eller sexan är det självklart inte fråga om. När man börjar gymnasiet får man välja olika linjer, fram till dess hålls eleverna ihop. Som det alltid har varit, knappast någon sorteringsskola.

Och hur är det med visionen, saknar Björklund en idé om social utjämning? Den som känner till hans personliga bakgrund har lite svårt att tro det. Några citat från Almedalstalet:

Om man brinner för lika möjligheter trots olika bakgrund, då är utbildningen nyckeln. Vi drivs av en enkel men kontroversiell princip. Jämlikhet är inte att alla nittonåringar som lämnar gymnasiet efter tolv år i skolan kan exakt lika mycket, eller lika lite. Jämlikhet är att alla skolelever ska få de bästa möjliga förutsättningarna att utvecklas så långt de kan, utifrån sina individuella förutsättningar.

Exakt samma budskap som Sörlins slutkläm.

Mot de konservativa har liberaler i århundraden fått ta striden att friheten ska delas av alla. Det är en nyliberal myt att ett samhälle fullständigt fritt från politiska beslut skulle leda till största möjliga lycka för alla. En bra skola för alla är till exempel grunden för att också de mindre lyckligt lottade ska kunna. En bra skola för alla kräver åtaganden från samhället. En bra skola kompenserar för sämre förutsättningar i hemmet.

Den enskilt viktigaste förändringen i den nya skollag som jag presenterade för ett par veckor sedan är att elever med svårigheter får rätt till extra stöd, och att föräldrar kan överklaga om de är missnöjda med stödet.

Sverker Sörlin ägnar sig åt ”Straw man”-retorik, han bygger upp en motståndare som inte finns för att vinna en diskussion. Hur svårt hade det varit att ta en snabb titt på de reformer som faktiskt gjorts och vad Björklund egentligen säger? Eller att låta bli att skriva om skolpolitik om Sörlin inte orkar läsa på?

Annonser

15 juli 2009 Posted by | Jämlikhet | 6 kommentarer