Fri invandring och Avatar

Tappade ett tag lusten att blogga. Kommer att skriva om mer fritt valda ämnen i fortsättningen i stället för att hålla mig till vissa huvudteman. Annars blir det för trist (för mig). Ta det eller lämna det, som de säger i Amerika.

Per Wirtén skriver på Dagens Arena fem punkter om kosmopolitik, och inleder med att hylla alliansens reform för arbetskraftsinvandring. Trevligt med någon med en så tydlig position på höger-vänsterskalan som ändå kan göra något annat än att demonisera. Jag håller med om en del av det han skriver, annat inte. Kan vi inte hålla det här samtalsklimatet det här året? Trots att det är valår? Jaså, inte. Jag ska försöka i alla fall.

Som jag skrev, det här ska bli roligare för mig än för dig. Utan någon koppling till ovanstående berättar jag nu att jag såg Avatar i 3D på stans största bioduk häromdagen. Det var roligt. En del jag känner har ondgjort sig över filmen för att den är politiskt korkad. Det stämmer, och till det kan man lägga att manuset är klichéfyllt, personporträtten platta och skådespeleriet mediokert. Men om man ska hålla varje film mot alla måttstockar på en gång skulle inte mycket hålla. Det finns väl knappast en Hollywoodfilm som jag tycker håller politiskt. De sprider vidriga sexistiska och våldsförhärligande budskap etc. Men man måste ha kul också i livet.

Lagom krystat knyter jag ihop trådarna: Om vi nu ändå ska hacka på det unkna politiska budskapet i Avatar så kan man nog konstatera att det finns en intressant motsättning mellan just det kosmopolitiska och det mångkulturella perspektivet. Båda känns i någon mening politiskt korrekta (till skillnad från det nationalistiska perspektivet där den egna kulturen hyllas). Men i Avatar, där amrisarna är onda imperialister och infödingarna är fina och lever i harmoni med naturen, ryms knappast fri invandring.

Vilket leder oss vidare till hur vi ska attackera Miljöpartiet detta valår. Det de säger låter kanske fint, men det är inte förenligt med riktigt bra saker. Som ett fungerande samhälle. Partiets bulldog, Carl B Hamilton, skriver bra om det idag. Vi kommer hitta 200 vinklar till på det temat innan det är dags att rösta. Även om jag ska försöka hitta ett lite mer öppet och generöst tonfall än Carls.

Tveksamt om SD kommer in

Sverigedemokraterna ligger tråkigt nog över 4-procentsspärren i Aftonbladets senaste opinionsundersökning. (Så även Piratpartiet.) Jag har ändå lite svårt att tro att de kommer in i slutänden. När det väl närmar sig val kommer de vanliga partierna igång med utspelsmaskineriet, och får massor av uppmärksamhet i medierna.

Under sommaren har jag tagit mig an ett par klassiker, Leo Tolstoys Anna Karenina och Lars von Triers Riket. Den sistnämnda handlar rätt mycket om skillnader – eller inbillade skillnader – mellan danskar och svenskar. Intressant nog skildrade genom en skånsk karaktär, Ernst-Hugo Järegårds fantastiska Stig Helmer. Intressant eftersom Skåne mer än 300 år efter anslutningen till Sverige tydligt framstår som den felande länken mellan de två länderna.

Skåningar ser sig gärna som avslappnade livsnjutare och matvrak jämfört med tråkiga rikssvenskar, medan danskarna tänker likadant om, och tycker att skåningar är som vilka svenskar som helst. I Danmark är det helt normalt att etablerade medier skyller allt möjligt på invandringen, i Sverige är det inte så. Men Skånska Dagbladet utgör ett undantag, som jag pekade på härom dagen, och SD:s väljarstöd är starkast i Skåne. Här var också nazismen starkast under 30-talet.

DN (och SvD) spekulerar i att SD skulle kunna komma in genom att få mer än 12 procent i någon valkrets i Skåne. Med tanke på att det skulle krävas 4 procentenheter till verkar det rätt långsökt. Det får i alla fall Expressens ledarsida att fundera över vad det är för fel på skåningar egentligen. De flesta skåningar är förstås som vilka svenskar som helst (eller snarare lika olika sinsemellan som vilka svenskar som helst), men visst finns här ett problem att fundera över.

Jonas Morian skriver bra om detta både på sin blogg och på Makthavare.

Varning! De kommer söderifrån!

Skånska Dagbladet hade för några månader sedan en ledare om horderna som väller in från söder och öster och håller på att förstöra vårt svenska samhälle. Den hittar jag inte på nätet, men nu kom det en ny, bara någon nyans mer subtil. (Upphittat via Sydsvenskan.)

Är det något söderifrån som jag är orolig för så är det vissa åsikter. För säkerhets skull lägger jag till ett klassiskt alibi: flera av mina bästa vänner är skåningar!

En trevlig motbild hittade jag i Reason, via Johan Norberg.