1000 chanser

Du ska ha tusen chanser att utforska och förverkliga dina drömmar

Är Alliansen liberal?

(Uppdaterad 15:30)

Mattias Svensson på Neo konstaterade på Twitter att röstar han på Alliansen är det trots deras valmanifest, inte tack vare det. Finns där några liberaliseringar alls? Jag tycker också att det varit rätt tveksamt med den liberala inriktningen den senaste mandatperioden och tittade därför igenom samtliga förslagspunkter. De jag har räknat som liberaliseringar är sådant som tar bort begränsningar för människor och företag. Alltså det som ibland kallas negativ frihet, inte positiv.

Därmed inte sagt att det bara är färre regler som gör människor friare. Färre brottslingar på gatorna, bättre skola, bättre sjukvård – mycket är ju till för att vi ska få större handlingsfrihet i våra liv. Men de här förslagen har det gemensamt att de utgår ifrån att individer och företag kan vara bättre på att fatta beslut än det offentliga. Ofta blir det ju halvdåligt hur man än gör, men det kan ju bli en aning mindre dåligt. Eller i alla fall halvdåligt på ett sätt som man har valt själv. (Uppdatering/förtydligande: Dessutom kan färre regler göra människor mindre fria. Brottsbalken begränsar oss på en massa sätt, men poängen är förstås att vi ska slippa en massa begränsande brottslighet. Det är upp till läsaren att bedöma om några liberaliseringar i listan leder till minskad frihet totalt.)

Listan blev betydligt längre än vad jag (och rimligen Mattias Svensson) hade trott. Tyngdpunkten ligger på mindre regleringar för byggen. Vissa är gränsfall, som borttagandet av individuella utvecklingsplaner i årskurs 4 och 5. Det ger ökad frihet för den som driver en skola, men ska tas bort när betyg införts från 4:an (vilket förstås är en mer omfattande reglering). Några av punkterna är saker som ska utredas, inte skarpa löften om minskad reglering. Jag har inte räknat med regelförenklingar, som nämns på några ställen, eftersom en administrativt enklare regel inte nödvändigtvis är mindre begränsande.

Nog med intro, här är Alliansens utlovade liberaliseringar (uppdatering: ja, allt är direkta citat. Har lagt till pedagogiska rubriker):

Transporter

1. tillåta en högre vikt på lastbilar

Byggregler

2. mer flexibla bullerregler

3. minskat obligatoriskt krav på detaljplan

4. tidsbegränsade detaljplanebestämmelser om husens utseendemässiga utformning.

5. bygglovsbefria fler åtgärder

6. göra förändringar i kulturmiljökraven och reglerna för arkeologiska undersökningar för att underlätta för byggande.

7. strandskyddet görs mer ändamålsenligt i hela landet i syfte att förbättra förutsättningarna för byggande och boende i strandlägen, samt för jordbruksnäringarna och för annan näringsverksamhet. Exempelvis bör förutsättningarna för att utöka dispensmöjligheterna vid landsbygdsutveckling i strandnära lägen ses över.

8. utreda ytterligare anpassningar av tillgänglighetskrav och pröva andra lättnader i byggregler för studentbostäder.

9. utreda en egen boendeform för unga med begränsad hyrestid där syftet är att öka utbudet av lägenheter som är överkomliga för unga. På samma sätt som i studentbostäder ska i dessa lägenheter större avsteg från bullerreglerna kunna göras. Ytterligare regelförenklingar i syfte att kunna bygga mindre och mer flexibla lägenheter utreds också.

Företagande

10. sänka kravet på aktiekapital för att sänka trösklarna för att starta aktiebolag

Skola

11. skolor ska kunna ge elever på gymnasiet och högstadiet ett skriftligt ordningsomdöme

12. ta bort obligatoriska individuella utvecklingsplaner i årskurs 4 och 5 när betyg i dessa årskurser införs

Vård och omsorg

13. krav på kommunerna att tillhandahålla valfrihet för äldre, antingen genom upphandling, ramavtal eller LOV.

14. införa en möjlighet till så kallade framtidsfullmakter.

Energi och miljö

15. sänka skatten för egenproducerad förnybar el

Matlandet

16. se över alternativa modeller för livsmedelskontroll i syfte att stärka dialoginslagen och i högre grad undvika förelägganden.

Jakt

17. överväga att införa ett undantag från tillståndsplikten för kameraövervakning av vilt, men med beaktande av integritetsaspekten.

18. se över regelverket för hantering av vapenlicenser i syfte att underlätta för jägare.

Civila samhället

19. en bred översyn i syfte att minska det civila samhällets administrativa börda genom att ta bort onödiga regler som utgör hinder, begränsningar eller minskar friheten för verksamhet inom det civila samhället.

 

02 september 2014 Posted by | Allmänpolitik | Lämna en kommentar

Viktigt med saklig debatt om invandring

Jag irriterade mig på att Sara Skyttedal fick osakliga, ibland direkt felaktiga, bemötanden efter sin usla DN debattartikel om att vi börjar nå en gräns för flyktingmottagandet. Fick in en egen replik, där jag säger ifrån om det och försöker bemöta mer sakligt. Jag tror att det är lättare att övertyga fler om en liberal invandringspolitik på det sättet.

02 september 2014 Posted by | Integration | Lämna en kommentar

Många tar debatten om främlingsfientlighet

Skrev på Aftonbladet debatt med Anna Rehnvall, programchef för Fores migration, om en undersökning vi beställt, en uppföljning av en som gjordes inför valet 2010. Ungefär hälften av de tillfrågade menar att de har en vän eller släkting med främlingsfientliga åsikter. Av dem är det ca 60 procent som försöker få dem att byta åsikt. Bra! Mer detaljer om undersökningen finns i det här pressmeddelandet.

02 september 2014 Posted by | Integration | Lämna en kommentar

Positiv utveckling i flera invandrartäta områden

Den här bloggen är delvis tänkt som ett artikelarkiv, men jag märker att jag slarvar. För några dagar sedan skrev Nima Sanandaji och jag på Nyheter24 om en positiv utveckling på arbetsmarknaden i flera invandrartäta områden, trots en rätt tuff konjunktur och många nyanlända flyktingar. Artikeln finns här. Artikeln refererades också på DN:s ledarsida.

28 augusti 2014 Posted by | Integration | Lämna en kommentar

Piketty sågad jäms med fotknölarna

Idag var jag på seminarium hos SNS om Piketty. Jesper Roine, som skrivit en utmärkt sammanfattning av och kommentar till Pikettys Kapitalet, inledde, därefter kom Per Krusell, som varit en av Pikettys skarpaste kritiker och slutligen Assar Lindbeck. Roine var mest diplomatisk, Krusell sågade boken i princip helt och Assar likaså. Det går att lyssna på hela seminariet (inklusive en fråga från mig) och inte minst kan man ladda ner Per Krusells analys på SNS hemsida.

Krusell menar att Piketty har bidragit med en hel del när det gäller tidsserier över inkomst- och förmögenhetsfördelningar. Men hans tolkningar går helt emot etablerad teori och verkar inte heller ha täckning i empirin. (Överlag är Piketty försiktig forskare i akademiska sammanhang, och drar på med tendentiösa, socialistiska formuleringar i sin bok.) Den utveckling mot växande kapital och ökad ojämlikhet som han beskriver som en fundamental lag för kapitalismen verkar inte materialisera sig som något generellt fenomen. I stället skiljer sig utvecklingen rätt mycket mellan länder.

Krusells kritik går bland annat ut på att nettosparkvoten minskar när tillväxten sjunker, och då uppstår inte det allt större kapital som Piketty förutspår. Jag ifrågasatte i ett tidigare inlägg här på bloggen att det blir så stor skillnad och fick nu chansen att fråga. Krusell förklarade att det dessutom är så att avkastningen förmodligen sjunker när tillväxten är låg, så det finns inget skäl att tro att en framtida lägre tillväxt ska leda till större kapital. Dessutom brukar lönespridningen minska när tillväxten är lägre, så inkomstklyftorna borde snarare minska.

Assar Lindbeck gav sig även på dataserierna, där han menade att en av de stora utjämningarna under 1900-talet har varit framväxten av allmänna pensionssystem, som innebär att alla har ett sparande hos staten inför ålderdomen. Det sparandet är hyfsat jämnt fördelat och saknas helt i Pikettys data.

Krusell är inne på att vi nog ser en utveckling mot stigande ojämlikhet, men att den inte beror på någon lag utan på den tekniska utvecklingen, globaliseringen och innovativa finansinstrument. Stämmer ju väl med en av utgångspunkterna för min påbörjade seminarieserie om automation, arbetslöshet och ojämlikhet (mer om det i separat inlägg).

En rolig detalj var att alla uttalade Thomas Piketty på franska, alltså med stumt s i förnamnet och stigande ton. Krusell fick extra guldstjärna för att hänvisa till boken med fransk titel. Ingen använde engelskt uttal för vare sig författaren eller boken. Civiliserat.

 

19 augusti 2014 Posted by | Jämlikhet | Lämna en kommentar

Hellre frigörande dans än konservatism

Sedan en tid tillbaka är jag återkommande krönikör i tidningen NU, det liberala nyhetsmagasinet. I det senaste numret kom min andra krönika, om att konservatismen är liberalismens ärkefiende och socialismen dess onda tvilling. Läs gärna!

19 augusti 2014 Posted by | Allmänpolitik | Lämna en kommentar

Några funderingar om Pikettys Kapitalet

Bläddrar för andra gången igenom Jesper Roines sammanfattning av och kommentar till Pikettys ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet”. Några reflektioner, kanske mest för min egen skull:

1. Det är viktigt att understryka att även om kapitalet jämfört med de totala inkomsterna har växt de senaste årtiondena, så har inte fördelningen blivit särskilt mycket skevare. Ägarandelen för den översta eller de tio översta procenten har inte dragit iväg. Detta innebär förstås ändå att de äger mer jämfört med inkomsterna, men det är ju frågan om det är en så intressant jämförelse. De kontrollerar inte en större del av tillgångarna, och därmed bör inte den ärvda makten (över det privata näringslivet) bli större. Vilket är en intressant faktor att titta på om man gillar demokrati och meritokrati. (Fast ska man veta det med någon större noggrannhet skulle man behöva titta just på den delen av ägande – det kan ju vara så att en bred, övre medelklass äger fastigheter som stiger i värde samtidigt som ett toppskikt styr allt mer av näringslivet. Jag har ingen anledning att tro det, men det skulle vara förenligt med den här statistiken.)

2. Jag blir osäker på om Per Krusells kritik är så avgörande som jag tyckte för ett par veckor sedan. I korthet: Pikettys prognos är att vi är på väg mot att kapitalet är kanske 8 gånger större än inkomsterna. Krusell pekar på att när kapitalet växer, så bör sparandet sjunka. Därmed drar det inte iväg så mycket. Helt rimligt, men det gör nog inte så stor skillnad. Det kanske planar ut på 7 gånger inkomsterna i stället, det ändrar ju inte så mycket principiellt. (Även om man kan tycka att Piketty har uttryckt sig slarvigt om detta.)

3. Är det i grunden rimligt att göra jämförelser mellan kapital och inkomster, som är en viktig del av Pikettys resonemang? Inkomsterna består av utbetalade löner (och motsvaras i stort sett av produktion och konsumtion under året). Kapital består av företag, obligationer, pengar på banken, fastigheter etc. Konsumtionen (som nog är det verkligt intressanta slutresultatet av inkomsterna) ser väldigt olika ut när man jämför över långa tidsperioder, och förmögenheterna ser också mycket olika ut (mycket större andel av förmögenheterna var jordbruksmark för 150 år sedan). När Piketty säger att relationen mellan kapital och inkomster är på väg mot att bli samma som för 150 år sedan, så är jag inte säker på vad det betyder, eller om det betyder något meningsfullt alls.

4. Det jag funderat mest på är hur Pikettys bok passar in i den kritik av fördelningsmått som finns på flera håll. Om vi i dag har tillgång till några väldigt viktiga och värdefulla saker till priser som inte syns så mycket i beräkningarna – billig tillgång till all världens kulturutbud, extremt billiga resor, nästan gratis sjukvård, skola och högre utbildning för alla etc. – så är frågan om inkomstfördelningen är ett bra mått på något. Det som händer när en elit tjänar mer är att de kan konsumera mer av en massa skräp – lyxyachter eller så. Men de kan inte få särskilt mycket mer av något som är verkligt viktigt. Mina barn kan få ungefär lika bra utbildning som Wallenbergarna, de kommer leva ungefär lika långa och friska liv, de har hyfsade möjligheter att nå nästan vilka positioner som helst i samhället (utom just att styra över Wallenbergarnas företag då).

Piketty hade tjänat mycket på att fundera över vad som är problematiskt när det gäller fördelning och arv och titta på hur just de delarna utvecklas. Nu ger han mig en massa svar på frågor jag inte ställer, och lämnar mig i okunskap om det jag menar är verkligt viktigt. Men om inte han har gjort det, får väl vi andra göra det.

26 juli 2014 Posted by | Allmänpolitik | Lämna en kommentar

Vimsiga resonemang om BNP och miljö

Andreas Carlgren, Klas Eklund, och Johan Rockström skriver idag på DN debatt om tillväxt och miljö. Tyvärr har de fastnat i en retorik som gör att de inte ser att de säger emot sig själva och bortser från en rad fakta.

Först klagar författarna på att ”BNP-måttet härrör från en tid då produktionen mättes i ton och hektoliter”. Det är sant och produktionen har förstås ändrats mycket sedan dess. Men bara några stycken senare är de själva fast i samma tidsanda när de skriver att ökning av BNP leder till ”enorma ökningar av resursanvändning, avfall och utsläpp. Antalet gigaton växthusgaser, miljoner ton kvicksilver, fosfor, kväve, antal hektar nedhuggen skog måste växa enormt för att åtta- eller tiodubbla jordens produktion. Vi kommer att hugga ned många, många kvadratmil skog, asfaltera stora landområden, borra efter mer olja, bryta mer kol, dämma upp fler floder, och så vidare – det vill säga påverka biosfären ännu mycket mer än i dag.” Vilket förstås är rent nonsens. Sverige har haft en stark tillväxt de senaste 20 åren, och har samtidigt minskat koldioxidutsläppen. Visst hugger vi ner skog, men vi planterar lika mycket eller mer. Vi har fler och större skyddade områden än någonsin. Och så vidare.

Det här är inget unikt för Sverige. I Kina ökar utsläppen inte alls lika snabbt som BNP längre. Brasilien har lyckats bromsa avskogningen samtidigt som tillväxten tagit fart. Exemplen är många.

BNP är inte ett mått på hur mycket naturresurser vi förbrukar, utan bara en summering av de varor och tjänster som produceras. Tjänster förbrukar sällan särskilt mycket naturresurser och vi blir allt bättre på att hålla tillbaks miljöeffekterna av varuproduktion. BNP-tillväxten ska också inkludera kvalitetsökningar. Det är svårt i realiteten, men själva principen innebär att det inte alls behövs någon ökad produktion för att BNP ska öka, det räcker att produkterna blir bättre.

Jag menar (och många andra, till exempel Brynjolfsson/McAfee i ”The Second Machine Age”) att kvalitetshöjningarna underskattas ordentligt idag. Vi har tillgång till kultur, nyheter, underhållning och tjänster mycket billigt via nätet idag, på ett sätt som inte är lätt att jämföra med situationen för 20 år sedan, och därmed missar vi hur mycket bättre vi har fått det. I så fall är inte tillväxten överskattad, som författarna tror, utan underskattad.

Sedan är det sant att BNP-måttet ibland används helt felaktigt. Den reala tillväxten, alltså BNP-jämförelser där priser justeras för att kompensera för inflationen, blir bara nonsens när vi mäter över längre tidsperioder som decennier, dels för att vi har svårt att beräkna kvalitetsutvecklingen (som är stor över längre perioder), dels för att innehållet i produktionen ändras så mycket, vi jämför helt enkelt äpplen med päron. Men huvudfunktionen med BNP-tillväxt är att följa hur konjunkturen utvecklas, vilket i sin tur är avgörande för finans- och penningpolitiska beslut. Om vi vill se hur ekonomin mår just nu så är BNP-tillväxten ett bra mått, och att inkludera naturresurser i måttet skulle inte hjälpa beslutsfattandet.

Sedan slår författarna in öppna dörrar när de skriver ”Framför allt borde målen för den ekonomiska politiken gälla det man faktiskt siktar på: folkhälsa, medellivslängd, inkomster, sysselsättning, sparande, budgetsaldo, bankstabilitet och vad det nu kan vara.” Har någon av dem bläddrat i en budgetproposition någon gång? (Rimligen har i alla fall två av dem gjort det.) Den är fylld av olika mått, bland annat just sådana som de efterlyser. Ingenstans har jag sett att det överordnade målet för den ekonomiska politiken skulle vara BNP-tillväxt. Tvärtom står det i den senaste budgetpropositionen: ”Regeringens främsta mål är full sysselsättning.”

Sedan pågår det arbete runt om i världen med att ta fram nya mått. Men, som jag för några år sedan skrev om den rapport som togs fram åt franska regeringen blir resultatet en rad kompletterande mått, inte ett sammanhållet mått som kan ersätta BNP.

Visst kan, och bör, ekonomisk tillväxt över långa perioder mätas på andra sätt än som prisjusterad BNP-förändring. Men det gör vi ju också. Och Miljöpartiets stämmobeslut om att strunta i tillväxten handlar inte om teknikaliteter i BNP-måttet, utan om att vi ska jobba mycket mindre och sänka vår levnadsstandard. När det vi behöver är ökad produktion, både för att utrota fattigdom och ställa om till mer miljövänlig teknik.

06 juli 2014 Posted by | Ekonomi, Klimat | Lämna en kommentar

Tänk på vad du säger, för det blir vad du tänker

Jag är numera återkommande krönikör på ledarsidan i tidningen NU, folkpartisternas husorgan. I min första krönika har jag utgått från hur vi formas av våra handlingar och ord, och hur vi därför bör välja dem med omsorg – även när vi ska vinna val.

Min bild av hur psyket och särskilt medvetandet fungerar formades mycket på 1990-talet, när jag fastnade för området under min utbildning som molekylärbiolog. Jag valde att göra min magisteruppsats om vissa minnesprocesser på cellulär nivå, och blev kvar en termin till i den forskargruppen (i väntan på en forskartjänst som jag fick men hoppade av direkt). Jag tror fortfarande att Daniel Dennetts ”‎Consciousness Explained” och ett antal böcker av Oliver Sachs är mycket läsvärda om man vill förstå hur vi tänker.

29 juni 2014 Posted by | Allmänpolitik | Lämna en kommentar

Kan staten spendera mer pengar utan överskottsmål?

Lars Calmfors skrev en krönika på DN:s ledarsida häromdagen om överskottsmålet och effekterna av om det skulle ersättas med ett balansmål, till exempel. Utifrån de prognoser som gjorts av Finanspolitiska rådet (sid 163 ff.) menar han att effekten på sikt inte blir att staten får mer pengar att spendera. Jag håller inte med.

Kort förklaring av prognosen Calmfors använder: Antag att staten inte förändrar sitt innehav av aktier, vi tittar bara på räntebärande tillgångar. Till skillnad från aktier har de konstant nominellt värde, så de krymper hela tiden i förhållande till en växande BNP. Överskottsmålet innebär att staten skaffar fler räntebärande tillgångar vilket motverkar krympningen. Utvecklingen planar ut efter några decennier, när årliga nya tillgångar motsvarande en procent av BNP är lika stora som krympningen i förhållande till BNP. Med de antaganden som rådet gör, 4 procents tillväxt och 4 procents ränta, planar de räntebärande tillgångarna ut på 25 procent av BNP och ger då årliga inkomster till staten motsvarande 1 procent av BNP.

Om man skulle ersätta överskottsmålet med ett balansmål, dvs statens sparande ska gå jämnt ut över en konjunkturcykel, så går de räntebärande tillgångarna på lång sikt mot att bli försvinnande små jämfört med BNP. Ränteintäkterna försvinner och tar därmed bort effekten av det sänkta målet – staten får på sikt inte mer pengar att spendera årligen. Calmfors menar därför att frågan inte är hur mycket pengar staten ska spendera, utan hur stora tillgångar vi tycker att staten ska ha på lång sikt.

Min första kritik är att detta sker på mycket lång sikt. Det skulle ta många decennier innan ränteintäkterna blir försvinnande små, och därmed är det ändå meningsfullt att övergå till ett balansmål.

Min andra kritik är att antagandet att överskottsmålet bara ska användas till räntebärande tillgångar inte verkar rimligt. Statens utlåning, huvudsakligen till Riksbanken och CSN, har legat rätt länge kring 10 procent av BNP. Varför skulle den bli så mycket större i framtiden?  Om man i stället antar att i alla fall en del av överskotten går till att köpa värdepapper som stiger i värde ungefär lika snabbt som BNP, så får staten ständigt ökande tillgångar som andel av BNP. Vilket knappast kan vara en önskvärd utveckling.

Denna möjliga utveckling nämns även i Finanspolitiska rådets prognos (sid 176) men närmast i förbigående, och Calmfors nämner den inte alls.

15 juni 2014 Posted by | Allmänpolitik | Lämna en kommentar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.